-5 i vinster.

De sitter där. De gör sina miner. De har för sig sina fasoner. De slänger ur sig rasism.

Däremot är musiken bra.

Är på ett lan med Filip, Niclas och Boner. Den sistnämnda har ett oändligt bra namn. Jag hittade på det. Helt själv. Ge mig cred. Jag har ett bekräftelsebehov som inte kan stjälpas. Är det ett ens ord? Vilket ord är det jag söker? Hjälpas? Stjälas? Only the boner knows.

Hoppas mina vänner vill åka till Stockholm den 6e. Det vore underbart. Sen steker vi, sen åker dom, sen stannar jag, sen steker jag, sen äger allt.

Våldsamt chill. #oxymoron



Där är du Bourner! Fan vad fager han är!

Världens minsta grej

Hon log, och såg honom djupt i ögonen. Håret blödde ner för ryggen och låg likt ett täcke efter en mardröm över axlarna.

Han log, och tittade förbi henne, förbi det som sågs i ljuset, förbi det hon ville att alla andra skulle se. Han såg det hon var, inte vad hon varit, hur hon såg ut, inte hur hon sminkat sig.

Svävande stod det still, den dånande musiken nästan bortglömd, ett avlägset minne av något från ett tidigare liv. Dansen fortsatte i deras ögon, skoningslöst och underbart, mäktigt och skört. Känslor fick färg, beröringen fyllde det ekande tomrummet som bildats i två ungdomssinnen. De log sig långt bort ifrån dansgolvet, långt bort ifrån vad de trodde sig vara, lång in i sig själva. Dunkandet försvann bort åt ingenstans medans horisonten ljusnade.

De lämnade sina drinkar, sina vänner, sitt förnuft och sina regler för att få höra rösten milt säga:
"Nästa - Tvåsamhet".

Karlin (kejjpåpp-fän)

Ingen anledning, inga bekymmer, käpprätt från ingenstans. Detta är livet som levs. Inte bara av mig måste jag anta, jag är inte en unik snöflinga. Jag är ju för fan inte ens en snöflinga. Mönster är A och O (tänk på Analfabeten Oskar), till skillnad från moralen (läs Ondskan, gärna högläsning, då kan Oskar också förstå) är det människans alla mönster som liknar oss med djuren.

Vad var min poäng.

Just det, min poäng var att min existens är berättigad av det faktum att min existens är ett faktum. Så... FAK U™.

Så, i mitt existentiella tillstånd har jag kommit till en slutsats.

Vad gör man då? Borde jag fortsätta? Jag har ju kommit till mitt mål. Tar det slut nu? Borde jag vara nöjd? Jag är inte nöjd. Då måste det vara fel slutsats, eller hur? Finns det många? Hur vet man vilket som är rätt? Finns det olika slutsatser för olika människor?

Ursäkta röran, den slet sig.



Att vara vacker i dagens samhälle är alldeles för enkelt.

Naeejjjshh

Får man säga sånt? Jag vet inte. Det borde vara emot någon lag. Vilken lag? Vilken fråga! I vilken verklighet vet jag svaret?

Va.

Att vara hipster är en konst. En konstig konst. Kan konst vara okonstig? Är det ens konst då? Ordet konst antyder ju på en viss nivå av konstighet. Runt 71% konstig enligt mina beräkningar, dock brukar de vara aningen missvisande (inverterade, uppblåsta eller helt enkelt fel).

Däremot borde det väll vara ganska kul att vara en hipster. Jag menar, man får automatiskt rätten att klanka ner på saker som andra gillar, och enda motiveringen till denna klankning i nedgående riktning är att mer än X antal personer också uppskattar det (variabeln X är en variabel endast i det att jag inte vet hur många som måste gilla en sak är för att den ska bli "inne").

Och så var det med den saken.



Att vara manlig: ett heltäcknings-jobb.

RSS 2.0