Karlin (kejjpåpp-fän)

Ingen anledning, inga bekymmer, käpprätt från ingenstans. Detta är livet som levs. Inte bara av mig måste jag anta, jag är inte en unik snöflinga. Jag är ju för fan inte ens en snöflinga. Mönster är A och O (tänk på Analfabeten Oskar), till skillnad från moralen (läs Ondskan, gärna högläsning, då kan Oskar också förstå) är det människans alla mönster som liknar oss med djuren.

Vad var min poäng.

Just det, min poäng var att min existens är berättigad av det faktum att min existens är ett faktum. Så... FAK U™.

Så, i mitt existentiella tillstånd har jag kommit till en slutsats.

Vad gör man då? Borde jag fortsätta? Jag har ju kommit till mitt mål. Tar det slut nu? Borde jag vara nöjd? Jag är inte nöjd. Då måste det vara fel slutsats, eller hur? Finns det många? Hur vet man vilket som är rätt? Finns det olika slutsatser för olika människor?

Ursäkta röran, den slet sig.



Att vara vacker i dagens samhälle är alldeles för enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0