Världens minsta grej
Hon log, och såg honom djupt i ögonen. Håret blödde ner för ryggen och låg likt ett täcke efter en mardröm över axlarna.
Han log, och tittade förbi henne, förbi det som sågs i ljuset, förbi det hon ville att alla andra skulle se. Han såg det hon var, inte vad hon varit, hur hon såg ut, inte hur hon sminkat sig.
Svävande stod det still, den dånande musiken nästan bortglömd, ett avlägset minne av något från ett tidigare liv. Dansen fortsatte i deras ögon, skoningslöst och underbart, mäktigt och skört. Känslor fick färg, beröringen fyllde det ekande tomrummet som bildats i två ungdomssinnen. De log sig långt bort ifrån dansgolvet, långt bort ifrån vad de trodde sig vara, lång in i sig själva. Dunkandet försvann bort åt ingenstans medans horisonten ljusnade.
De lämnade sina drinkar, sina vänner, sitt förnuft och sina regler för att få höra rösten milt säga:
"Nästa - Tvåsamhet".
Han log, och tittade förbi henne, förbi det som sågs i ljuset, förbi det hon ville att alla andra skulle se. Han såg det hon var, inte vad hon varit, hur hon såg ut, inte hur hon sminkat sig.
Svävande stod det still, den dånande musiken nästan bortglömd, ett avlägset minne av något från ett tidigare liv. Dansen fortsatte i deras ögon, skoningslöst och underbart, mäktigt och skört. Känslor fick färg, beröringen fyllde det ekande tomrummet som bildats i två ungdomssinnen. De log sig långt bort ifrån dansgolvet, långt bort ifrån vad de trodde sig vara, lång in i sig själva. Dunkandet försvann bort åt ingenstans medans horisonten ljusnade.
De lämnade sina drinkar, sina vänner, sitt förnuft och sina regler för att få höra rösten milt säga:
"Nästa - Tvåsamhet".
Kommentarer
Trackback
