splurge

Jag kan inte stava.

Inte på det där "höhöhö, jag skriver så fort så att mina fingrar hamnar fel lite nu och då".

Utan hellre "jag vet inte hur de större, bättre och svårare orden stavas".

Jag suger.

Sen vet jag inte varför jag skriver i detta format heller.

Vilken anledning kan jag möjligen ha för att lägga en rad mellan varje mening? Inte ens om jag vore en poet, och nu vill jag tillägga att som poet har man rätten att göra vafan man vill, vore detta en acceptabel lösning. Fy så fult, ett bevis på mitt osmakliga sinne för den svenska språkkonsten.

Jag funderar på att börja skriva på engelska.

Tydligen har jag börjat lyssna på Eminem och Bruno Mars. De ligger i alla fall på min mp3, så jag måste ju tycka att de är bra? Eller hur?

Vem försöker jag lura, de kommer aldrig klå John Mayer. Ingen kommer klå John Mayer, någonsin. Vilket är sorgligt när jag tänker på det. För evigt fast i en obesvarad kärlek, ack o ve.


Jag tänker inte läsa vad jag skrivit, det får vara som det blev, jag litar på min förmåga att skriva bra.



I like it.