Let's pretend we have depth

Jag tillverkar scenarion i mitt huvud. Det är vad jag gör på dagarna. Jag bildar uppfattningar om saker och ting, gärna med metaforer och liknelser. Det är bara något jag har lätt för antar jag. Så jag tänkte att jag skulle dela med mig av något jag har lagt märke till, ni(du) bryr er säkert inte, men jag tänker göra det iallafall.

Den sociala hierarkin, dvs. den sociala rangordningen, ännu mer dvs. en människas förmåga att, inte genom personlighet eller social förmåga, utan genom social status, kunna diktera andras förutsättningar i samma sociala situation.

Jag tänker mig en tårta, där de med högst social status kan ses som grädden på det högsta lagret. Och de med näst högst ligger på det näst högsta, etc. Grädden kan rinna över och tillfälligt hamna på lagren under, innan de skopas upp och läggs på det rätta lagret. Däremot kan grädden inte ta sig uppåt i tårtan på egen hand, pga gravitationen, förstås.

Det jag menar är att, de som har högre social status "ta kontakt" med de med lägre status, och inte tvärt om. De med högst status kan ta kontakt med alla, för alla vill vara som dem. De med lägst status kan endast umgås med de av samma status, för ingen vill vara som dem.

Ett mål i mitt liv var förr att klättra i den sociala stegen. Jag tänkte, "om man är med dem som är coolast och snyggast, då blir man det själv". Fan Axel. Nu har jag förstås lagt av med det, det kräver alldeles för mycket energi, och det otroligt svårt att klara av. Det enda sättet är att antingen lyckas skopas upp med den nedfallna grädden, eller att drastiskt ändra på hela sin... molekylära struktur (personlighet).

Hur som helst är det inte värt att lägga ner energi på, och det är lika bra att bara låta det vara.

Audioslave är bra.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0