Jamen hej och jomen du
kravlösa måsten
en stilla vilja
att slungas ut i ett hav
av suckar och stön
av liv och rörelse
av en vågad klang
inspirerad av det som
ännu ej mists
Farsan kom in. Han sitter, manlig och stor, i morgonrocken. Han skrockar åt det jag skriver, varför vet jag ej. Kanske vill han inspirera mig till storhet. Kanske har han druckit ett glas för mycket.
Ingen vet.
Efter jag skrev det där sista tittade han på mig och sade lite kvasipubertalt: "VA?!".
Min far är fan mysko.
NU SPOTTAR HAN UR SIG "VA" SOM OM DET VORE SNUS PÅ 30-TALET. VAFAN ÄR DETTA.
Han brukar vara mer vältalig än så. Jag beklagar bloggen, någon annan gång.
11 månader senare hittar jag denna bild. Jag hoppas verkligen att jag önskade mig något (nv3b fattar).
Kommentarer
Trackback
