Öpple och Påron
Jag gick. Jag vandrade. Jag strosade ner genom världen, och spatserade ut över kanten, bara för att finna mig själv gravitationellt handikappad. Varför föll jag inte? Vad gjorde mig speciell på ett så kafkanskt sätt? Varför ville jag falla? Eller var klippans kant varken klippa eller kant, utan hellre en genomskärande dimension? En ny tidslinje, ny synvinkel, gammal nyhet? Fan om jag visste.
Vad skrev jag just?
Drog och gymmade idag, första gången på länge.
Som jag älskar det. Det är så underligt att man kan må så bra av att lyfta stål.
Man kanske borde bli bodybuilder. Eller powerlifter. Eller Magnus Samuelsson 2.0.
Jag har många val att göra i den snara framtiden.
På onsdag skall vi (jag och Jonas och Råger) åka madrass/pulka. Jag taggar, men bara lite. Planen blir alltför stöddig annars.
Jag tycker att mina prioriteringar var etthundra procent rättfärdigade och korrekta.
Vad skrev jag just?
Drog och gymmade idag, första gången på länge.
Som jag älskar det. Det är så underligt att man kan må så bra av att lyfta stål.
Man kanske borde bli bodybuilder. Eller powerlifter. Eller Magnus Samuelsson 2.0.
Jag har många val att göra i den snara framtiden.
På onsdag skall vi (jag och Jonas och Råger) åka madrass/pulka. Jag taggar, men bara lite. Planen blir alltför stöddig annars.
Jag tycker att mina prioriteringar var etthundra procent rättfärdigade och korrekta.
Kommentarer
Trackback
