Skoningslöst barmhärtig
Hem.
Ljuva hem. Åh, hemmet, som jag har saknat dig, du kroniska tillflyktsort, du ensamma klippa i ett hav av osäkerhet. Aldrig har det kännts så bra att komma hem, till morkär, till kattjävlarna, till det avvecklade pianot, till den gnagande känslan av att en dag vissna här och dö.
Fan för dig, hemma. Fan för allt du står för, för allt du aldrig kommer ge mig, för allt du tvingar mig arbeta för.
Det kanske är bra att du finns ändå, som en motiverande skugga i mitt existentiella preteritum.
Osv.
Mozart slickar på min arm. Jag vet inte hur jag ska hantera detta, Jonas slickade aldrig på min arm i Norge, i alla fall inte så ofta. Ett i-lands problem alltså.
Jag saknar grabben. Undrar om han saknar mig.
Det tror jag inte, han pluggar för mycket.
Ljuva hem. Åh, hemmet, som jag har saknat dig, du kroniska tillflyktsort, du ensamma klippa i ett hav av osäkerhet. Aldrig har det kännts så bra att komma hem, till morkär, till kattjävlarna, till det avvecklade pianot, till den gnagande känslan av att en dag vissna här och dö.
Fan för dig, hemma. Fan för allt du står för, för allt du aldrig kommer ge mig, för allt du tvingar mig arbeta för.
Det kanske är bra att du finns ändå, som en motiverande skugga i mitt existentiella preteritum.
Osv.
Mozart slickar på min arm. Jag vet inte hur jag ska hantera detta, Jonas slickade aldrig på min arm i Norge, i alla fall inte så ofta. Ett i-lands problem alltså.
Jag saknar grabben. Undrar om han saknar mig.
Det tror jag inte, han pluggar för mycket.
Kommentarer
Trackback
